Känner du till Harry Kullman? Sannolikt svarar du nej på den frågan. Trots att han skrev ett tjugotal böcker och vann flera stora utmärkelser för sitt författarskap inte minst inom ungdomsgenren där han främst verkade tycks han till min stora förtret ha gått den breda massan förbi. Det är väl inte helt orimligt då hans utgivning sträckte sig från 1948 till 1981 vilket betyder att jag blott var en kotte när han 1982, året efter utgivningen av Skyddsvakten, tog sin plats i kulturens eviga linda. På något sätt snubblade jag som nio- eller kanske tioåring över Gårdarnas krig som Kullman fick publicerad på Rabén och Sjögren 1959, tjugo år innan jag gjorde entré. Förmodligen var det skolbibliotekets relativt begränsade utbud som innehöll denna pärla som skulle följa mig genom livet.
Som namnet antyder handlar boken om ett krig mellan olika gårdar, inte helt olikt de gängkonflikter vi ser idag men utan skjutvapen, knivar, sprängningar och allt annat som gör nutiden till en betydligt hårdare värld. I Gårdarnas krig är det en slags klasskamp mellan överklassynglingar och de fattiga arbetarbarnen som står i centrum där Södermalm, idag ett borgerligt högfäste iklädd en proletär skrud, utgör arenan för bataljerna. Henry, en nyinflyttad arbetarunge, blir genast inbjuden att gå med i Hämnarna, den trashanksarmé som kämpar mot de skjortbeklädda Helgonen som residerar på Östermalm. Men Henry som också begåvats med läshuvud lär snart känna en annan grabb som senare ska visa sig vara Helgonens ledare Räven…
Det är dock inte denna dramaturgiska vändning som gjort att bokjäveln fastnat i mitt medvetande under snart fyra decennier utan det är ett citat som har en central roll i både tematik och plutten. Jag vill ingalunda hävda att det på något sätt är unikt i sin innebörd eller ens av ett extremt litterärt värde men det har trängt igenom bruset och fastnat på mig som en tatuering på insidan av skallen och nu, kära läsare, bjuder jag er på samma gåva, dessutom helt fri från pekoral analys av vad innebörden kan tänkas vara även om jag efter snart fyrtio år naturligtvis har en uppfattning om vad det betyder för mig. Så till ljudet av en mental trumvirvel presenterar jag stolt citatet överst på min lista:
Långt från den larmande hopen står det stora slaget.
Ur Gårdarnas krig av Harry Kullman
Bli först att kommentera