Hoppa till innehåll

Saker jag lärt mig i Försvarsmakten, del 3

Hur mycket kan man egentligen lära sig i det gröna? Någonstans måste väl gränsen mellan fakta och fiktion överskridas och lärdomarna sägas härstamma från fantasins dimension snarare än den självupplevda erfarenhetens domäner? För den som aldrig klätt sig i uniform är det säkert svårt att förstå hur vishetens brunn i form av upplevelsebaserad lärande kombinerat med pådyvlad kunskap från arga unga och äldre män, och ibland kvinnor, aldrig kan sina. Jag vill hävda att det inte handlar så mycket om att förstå detta som att acceptera att tiden du tillbringar i Krigsmakten flyter annorlunda och att referensramar förändras, förvrids och stundom fördärvas på ett nästintill obegripligt sätt där just acceptansen är ditt främsta vapen i slaget om ditt eget förnuft. Nåväl, till dagens läxor…

15. Om en vapeninstruktör ställer frågan till plutonen om vilka som gillar motorcyklar, ta då inte frågan bokstavligt och sträck upp handen. Detta kommer ofrånkomligen att leda till att du får springa gatlopp medan en halv pluton skjuter FX-ammunition från sina karbiner på dig.
16. Hur låga förväntningar du än har kan du alltid räkna med att bli besviken.
17. Man tjänar mer på långsamma bra träffar än snabba slängskott.
18. Hur höga förväntningar du än har kan du alltid räkna med att bli positivt överraskad.
19. Ibland är det svårt att släppa jobbet i umgänget med civila, men de kommer inte att bli imponerade av din genialiska idé att tälja en pinne att ha mellan skinkorna för att lindra infanterield.
20. En chokladruta, alltså en sådan där liten, kan göra underverk för humöret.
21. Hjältar kommer i många skepnader och det är inte alltid du kan urskilja dem vid första anblicken.

Publicerat ibetraktelserförsvarsmakten

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *