Det är naturligtvis inte bara LinkedIn som infekterats av fria radikaler vars enda uppgift är att bryta ner det system av förtroende nätverket som drabbats bygger på. Telefonskojeri är numera legio och detta utgör för mig ett dilemma eftersom jag för det första ogillar att tala i telefon med främlingar, resultatet av en alldeles för lång tid som journalist, för det andra tvingas lägga två av mina mest värdefulla och sällsynta resurser, tid och energi, på meningslösheter. För att ändå få ut något av samtalen hänfaller jag ibland till den simplaste av glädjeformer, skadeglädjen.
Eftersom jag givits det tveeggade svärdet att bära ett spanskt namn förutsätter många, inte minst organisationer på jakt efter mina pengar, att min spanska är klanderfri vilket jag tyvärr måste erkänna är långt från sanningen. Detta är vanligtvis ett tungt kors att bära men ett av få glädjeämnen detta trista faktum erbjuder är att jag efter ett par förtvivlade försök att diskutera ekonomisk rådgivning på spanska numera omedelbart tvingar uppringaren att övergå till svenska. Att så snabbt skifta över våndan från min egen planhalva till uppringarens bereder mig stort nöje. Nu kanske någon godhjärtad varelse därute tycker att jag spelar fult men då vill jag påminna om sakförhållandena som råder: Jag ringde inte upp utan blev uppringd samt den som ringer vill åt mina pengar. I ljuset av detta tycker jag att de förtjänar all vånda jag kan bringa dem.
Den här formen av trollande har hittills fungerat på kristna samfund vars latinamerikanska missionärer snabbt går från att tro att de hittat en enkel själ att inkassera till himlens armé till att inse att deras svenska inte räcker till för att övertyga en inbiten ateist om motsatsen, bitcoinsäljande superskojare som förmodligen sitter i en lägenhet i Farsta strand och bankräntejämförelsetjänster.
Miguel 1 – hispanohablantes 0!
Bli först att kommentera